Lovvärt initiativ av Anna-Carin
E 18 Hjulsta – Kista är ett av de större pågående infraprojekten i Stockholmsområdet. Cirka nio kilometer motorväg med 6 planskilda trafikplatser, 30 broar, 2 tunnlar à 300 m och ny lokalgata mellan Hjulsta och Rinkeby. Byggnationen är oerhört komplex med pågående trafik, etappvisa vägomläggningar och oerhört tätt mellan de olika arbetsmomenten. Brobyggnad, bergsprängning och krossning pågår ibland inom samma arbetsområde. Det innebär också att en mängd olika aktörer är igång samtidigt. Detta ställer givetvis höga krav på ett strukturerat arbetsmiljöarbete. Bergvolymen är stor och i samband med krossning av sprängda bergmassor har ett antal dol- incidenter uppstått.
Detta föranledde Arbetsmiljöverket genom Anna- Carin Nordlund att kalla till ett informellt möte. På Trafikverkets kontor i Kista samlades förutom beställaren Trafikverket och Arbetsmiljöverket representanter från bl.a. Veidekke, sprängentreprenörerna Uppländska, Berg & Byggteknik, Bergsprängaren Forsberg, Aros Berg krossentreprenören, Värmdö Schaktmaskiner och BEF. Totalt ett trettiotal personer. Diskussionen gällde att försöka utröna varför dolorna uppstått och hur man skulle kunna minska antalet. Givetvis också hur informationen sprids till de yrkesgrupper som också är berörda allt från grävmaskinister som kan sägas vara direkt berörda till personal som inte förstår det farliga att vistas i närheten av bergschakt, krossning och skutknackning.
Även ifall inga sensationella rön framkom så är det bra att fokusera på ett problem på detta sätt och oftast är det tillräckligt då alla skärper till sig. Olyckskommission - Bergsprängning som nu arbetar kommer också att ta till sig flera av frågeställningarna som kom upp.
PS: I diskussionen belystes den konflikt som kan uppstå mellan Arbetsmiljö och Miljö. Trafikverket har förbjudit anfo-sprängämnen (Prelit i dagligt tal efter att avvecklat varumärke) i detta och många andra projekt för att skona naturen då dessa avger kväve. Säkert lovvärt men ställs det mot att antal dolor kan minskas blir det krasst människoliv mot naturen (där ändå jordbruket står för 90% av kväveutsläppet). Sedan ska det också erkännas att anfo inte alltid är användbart den är vattenkänslig, svårare att kontrollera samt har sämre sprängkraft.
Roland Netterlind