Tillståndshanteringen och förrådsutformningen – vilken soppa!
Ju fler kockar desto sämre soppa kan man väl säga är ett uttryck som stämmer ganska bra in på hur den nya tillståndshanteringen och förrådsbestämmelserna hanterats av MSB och kommuner om man får vara lite kritisk. Och det måste man få vara i detta fall, för soppan är inte färdigkokt än. Särskilt inte efter att BEF vart och kryddat till den och rört om några extra varv i grytan.
Den första september tog kommunerna över tillståndshanteringen gällande förvaring, förvärv och överföring enligt explosivlagen om brandfarliga och explosiva varor 2010:1011. Vid årsskiftet träder dessutom de nya bestämmelserna för förvaring av explosiva varor i kraft MSBFS 2010:5. Många företag arbetar därför just nu febrilt med att köpa eller bygga förråd och få dem godkända. Det har nu kommit BEF tillkänna att lagen tolkas olika från kommun till kommun. Ett förråd som blir godkänt för sin konstruktion i en kommun kan få avslag i en annan. Mycket av detta grundar sig troligtvis i att även MSB själva varit otydliga från början, främst när det gäller möjligheten till samförvaring. Detta är givetvis en situation som inte är acceptabel då den snedvrider konkurrensen och företag som vill vara lagliga får olika direktiv om vad som gäller. Det skapar dessutom en stor frustration i branschen. Det handlar inte längre om förrådens vara eller icke vara. Faktumet att det krävs nya förråd är nu accepterat av branschen även om det svider i plånboken. Kritiken riktar sig nu mot den otydlighet som har varit genom processens gång och vad det nu får för konsekvenser för den enskilde bergsprängaren. Shulin Nie på MSB har satsat mycket tid på att uppdatera och förbättra förvaringshandboken. Den nya versionen är nu färdig och finns på MSBs hemsida.
Nås syftet med tillstånden?
Gällande förvärvs- och överföringstillståndet så är det lagtextens formulering och vad den får för konsekvenser i praktiken samt om den verkligen uppfyller sitt syfte som vi ställer oss kritiska till. Förvärvstillstånd söks i den kommun där man bedriver sin verksamhet, dvs varorna hanteras enligt tolkning av lagtext. Syftet med förvärvstillståndet är att säljaren ska veta att du är godkänd och får köpa olika typer av sprängmedel. Det är helt enkelt den fysiska hanteringen man söker tillstånd för. Även om lagen är tydlig blir detta tillstånd i praktiken svårt att efterleva. Konsekvensen kan bli att alla Sveriges bergsprängningsentreprenörer antingen kommer få stoppa sin verksamhet eller begår systematiskt lagbrott. Det är inte praktiskt genomförbart att söka tillstånd i alla kommuner som du har jobb i. Det främsta argumentet är att jobbet kommer vara utfört innan du ens fått ditt tillstånd. Det blir en orimligt stor kostnad för företagen plus att förvärvstillståndet förlorar sitt syfte när olika kommuner kan göra olika bedömningar. Är man godkänd att köpa sprängämne i en kommun så borde man vara det i alla.
Gällande överföringstillståndet så har vi förstått att syftet med överföringstillståndet är att veta hur mycket explosiva varor som transporteras i Sverige under ett år och att man där ska göra en uppskattning. Även överföringstillståndet ter sig väldigt ologiskt. Om ovanstående nu är syftet, varför måste ansökan ske i varje kommun? Ovanstående problematik innebär stor risk att företagen ej bryr sig om att följa gällande regler alternativt att en strikt efterlevnad troligen skulle skapa kaos för landets bygg- och anläggningsindustri.
Vi emotsätter oss inte tillståndens betydelse, men däremot kan syftet inte nås med dagens tolkning av lagstiftningen. Förvärvs- och överföringstillstånd borde rimligtvis avgöras i en kommun, helt enkelt där företaget har sitt säte eller bedriver sin huvudsakliga verksamhet. En kommun avgör därmed om du är en person som är godkänd att hantera sprängämne och samlar in information hur mycket du beräknar transporta under ett år. På så vis kan en ordentlig kontroll göras, bedömningen blir rättvis och kommunens arbete underlättas.
Brev till MSB
BEF begärde ett möte med MSB, där vissa pusselbitar föll på plats. Men fortfarande återstår många frågetecken rörande lagstiftningen och hur den är applicerbar i praktiken och om den uppfyller sitt syfte. Shulin Nie på MSB har arbetat hårt för att ta fram ett förslag där tillståndsansökningarna kommer bli mer logiska så att det i slutändan bara är ett tillstånd man söker. Vi hoppas att han får gehör för sina synpunkter inom organisationen, men oavsett resultatet anser vi ändå att ovan frågor bör få ett svar. BEF har därför skickat ett brev till ansvarig på myndigheten där rättsenheten nu kommer bereda frågorna tillsammans med enheten för farliga ämnen. BEF ser nu fram emot ett svar som förhoppningsvis leder till en lagstiftning som är genomförbar i praktiken samt att alla frågor får ett svar. För som branschorganisation känns det väldigt viktigt för oss, förutom att kunna ge våra medlemmar korrekta och informativa svar, ha en lagstiftning som fyller ett syfte. Inte förrän detta är helt klargjort och utrett kommer vi gå ut med mer information om vad som verkligen gäller. Så fortsättning följer med andra ord.
Emelie Svensson